zoberskor

Jaha, nu var den gjord. Den sista frukosten till hundarna på hotellet. Idag kl.10 åker de sista hotellgästerna hem. Oj, vad mycket minnen man har från åren som jag drivit hotellet. Alla olika hundar och alla hussar och mattar. Alla starka känslor från hundägarna vid lämning och hämtning av sin hund vid en längre vistelse här. Det har varit mycket tårar och man har fått vara en stöttande medmänniska. Att de allra flesta älskar sina hundar råder ingen tvivel om. De blir verkligen behandlade som en familjemedlem. Försvarets hundar har bott här. Tänk att vi har haft hand om rikets tjänstehundar här. Snacka om förtroende. Och tänk Ninja en schäfer tik som jag hjälpte till att omplacera. Hon hade sån otrolig energi och kamplust så jag tänkte att detta borde vara nåt för polisen. Polisen kom hit och blev imponerade av denna häftiga tik som trots att de avfyrade skott fortsatte kampa som en galning. Hon är nu tjänstehund hos polisen i Norrland, häftigt!

Och tänk alla tjejer som jobbat hos mig under åren:
Helena, Tess, Josefin, Cecilia, Mariana, Tessan, Tirre, Nicole och Malin. Utan er hade det inte gått. Ni har varit så duktiga och pålitliga.
Helena min högra hand,  du bodde även här på gården under 9 månader. Utan dig hade jag aldrig orkat.
Du har verkligen varit en klippa.
Nu skriver jag till det här i efterhand men det var en person jag glömde att nämna och det skäms jag och ber om ursäkt  för. Och det är Maria. Maria hjälpte mig massor i början med målning av skyltar, boxar , fotografering och hundpassning, ovärderlig hjälp.
Tack så mycket allihopa!



Åh nu blir jag lite sentimental.

Men nu är det dags att börja skriva nästa kapitel i min bok, spännande!